Theas mamma

Allt är så knas mellan oss nu .... han pratar inte, han svarar inte ens på
mina sms när jag försöker nå fram till honom .... ska vi gå runt såhär
tills ungen föds, ska han leva i förnekelse?

Jag måste ha tålamod, jag vet men jag blir så frustrerad .... saknar min Patrik
så otroligt mycket .... Han kommer nog inte följa me på inskrivningen heller,
jag sa att han inte behövde men det är ju ändå VÅRT barn, jag behöver hans
stöd lika väl som han behöver mitt ... nu är vi som främlingar för varann ....

För tillfället är jag olyckligare än någonsin ....

Vill att allt ska bli som vanligt, fast me barnet som skillnaden .... men jag är
nog lite väl naiv ....

Vill prata me honom om barnet, jag vill disskutera namn me honom ....

Vi behöver varann mer än nånsin .... ändå står vi här, och inte kommunicerar
me varann ....

Bye Bye