Theas mamma

Inatt när jag va och kissade för sjutioelfte gången kom paniken och slog mig
i huvudet .... va tusan har jag gett mig in på? Jag vart så livrädd för allt det nya
och främmande som snart kommer hända ..... Snart kommer jag och Patrik vara
föräldrar, vi kommer ha ett litet spädbarn att ta hand om och älska ..... jag är rädd
att vi nånstans på vägen kommer tappa bort varann, att vårt förhållande inte är
redo för det här .....

Som sagt, jag är livrädd men är det något jag är säker på är att Patrik kommer
finnas vid min sida och stötta mig ..... vi har gått igenom mycket tillsammans
utan att ha gett upp så jag tror att ett barn inte kommer kunna komma mellan
oss heller ..... Det är bara nerverna som gör sig påminda .....

Jag har längtat efter det här så länge och nu när jag är mitt i det är allt så overkligt .....
Det har gått få fort och jag har inte riktigt hunnit me ..... Känslorna är så blandade,
det skiftar mellan otroligt glädje till nervositet och panik .....

Nu är det drygt 4 mån kvar innan vår lilla tös kommer ..... under den tiden ska jag
försöka inse att jag faktiskt ska bli mamma ..... jag och Patrik pratar mycket om henne
men ändå känns det som om vi pratar om nån vän som väntar barn ..... det känns inte
som att vi faktiskt pratar om VÅRT barn ..... Patrik verkar hur lugn som helst och han
verkar så glad och förväntansfull ..... Jag tycker att han av någon borde va nervös
inför allt det nya ..... han slängdes in i allt det här, likosm jag men han verkar ha
fattat iallafall ..... men jag undrar va som döljer sig under den lugna ytan?

Men jag längtar tills hon kommer, det gör jag verkligen ..... Jag längtar och ser fram
emot att bli mamma, även om jag är skräckslagen ..... jag älskar henne så mycket
redan nu fast hon är helt främmande för mig och så overklig ..... Jag vet att Patrik
känner likadant .....

Skräckblandad förtjusning va? ...........