v26 (25+0)
Första dagen for din senaste mens var 07-Jun-2010
Ditt förlossningsdatum är beräknat till: 14-Mar-2011
Du är gravid i vecka 25+0
Bebisen väger c:a 829 gram.
Bebisen är c:a 33,9 cm från hjässa till fot.
Du har klarat av 62% av graviditeten.
Du har 104 dagar till förlossningen.
Din första trimester varar från 07-Jun-2010 till 05-Sep-2010
Din andra trimester varar från 06-Sep-2010 till 04-Dec-2010
Din tredje trimester varar från 05-Dec-2010 till 14-Mar-2011
Egna Tankar
För varje dag som går närmar sig förlossningen men även min rädsla ökar, tänk om nåt händer? :( Har läst så många hemska historier om kvinnor som har förlorat sitt barn 4-5 dagar innan BF. Jag trodde inte att det va så vanligt som det faktiskt verkar va. Jag försöker verkligen inte att tänka så, jag försöker tränga bort alla tankar på att vår lilla tös kan kvävas pga att navelsträngen är runt halsen osv. Jag vet att OM nåt skulle hända så kan man inte göra mycket åt saken iallafall men jag står inte ut me tanken på att förlora henne :( Förutom min obefogade oro så är det bara bra me både henne och mig. Hon sparkar och rör sig för fullt, jag mår fortfarande toppen utan några som helst problem förutom ont i svanken. Vill bara att hon kommer ut, för trots att världen utanför är hemsk så är jag mer orolig för hennes liv inuti magen =/ Patrik pratar me henne varje dag och försöker känna en spark eller två men som sagt, hon är envis vilket är så synd.
Egna Tankar
För varje dag som går närmar sig förlossningen men även min rädsla ökar, tänk om nåt händer? :( Har läst så många hemska historier om kvinnor som har förlorat sitt barn 4-5 dagar innan BF. Jag trodde inte att det va så vanligt som det faktiskt verkar va. Jag försöker verkligen inte att tänka så, jag försöker tränga bort alla tankar på att vår lilla tös kan kvävas pga att navelsträngen är runt halsen osv. Jag vet att OM nåt skulle hända så kan man inte göra mycket åt saken iallafall men jag står inte ut me tanken på att förlora henne :( Förutom min obefogade oro så är det bara bra me både henne och mig. Hon sparkar och rör sig för fullt, jag mår fortfarande toppen utan några som helst problem förutom ont i svanken. Vill bara att hon kommer ut, för trots att världen utanför är hemsk så är jag mer orolig för hennes liv inuti magen =/ Patrik pratar me henne varje dag och försöker känna en spark eller två men som sagt, hon är envis vilket är så synd.
Kommentarer
Sarah
Fin mage du har! Kul att du börjat lägga in bilder, fortsätt med det! :)
Rebecca
Hihi, tack så mycket :) ja, jag försöker lägga in bilder så gott jag kan :)
Trackback