Tillbaka till helvetet
Jag är tillbaka i ett destruktivt förhållande, känns som om tiden har vridits
tillbaka då jag va tillsammans va J och mådde som sämst .... allt upprepas
nu .... samma mönster, samma smärta .... att jag inte har upptäckt det
tidigare =/ det har ju varit så uppenbart ..... Patrik är den nya J ..... trodde
jag visste bättre, trodde jag hade hittat han me stort H men jag hade fel, bytte
bara förpackning och innehållet är desamma .... MEN, jag älskar patrik så
otroligt mycket mer ....
Jag försöker kämpa mot mina hjärnspöken, jag är så medveten att jag har
problem .... jag tänker för mycket, jag känner för mycket, jag bryr mig för
mycket .... Jag hatar mig själv för att jag är sån .... har aldrig varit sån förut ....
Det är först me Patrik som jag har blivit min egen fiende som bara förstör ....
Men mycket av mina hjärnspöken är bieffekter efter J ....
Men nej, jag tänker inte skylla ifrån mig mina problem på andra, allt jag vet
är att jag har inte alltid varit en sån här satmara ..... före J's tid så va allt
annorlunda .... jag va inte en svartsjuk och paranoid bitch ..... nånting under
tiden me J måste gjort mig sån här .....
Jag är hellre olycklig än att få uppleva små glimtar av lycka .... jag vågar inte
va lycklig längre, det gör för ont ..... för lyckan varar aldrig mer än en stund ....
det är inte värt smärtan efteråt ....