Hur känns kärlek?
I början när man precis har träffat nån så vet ju alla hur det känns. Det pirrar i magen
och man blir fnittrig och jätte glad och alldeles varm inombords. Men efter några år
då? Då har ju pirret försvunnet (i alla fall hos många). Hur vet om man om man
man fortfarande älskar den där personen. Pirret är ju borta och då måste väl känslorna
också va borta? Eller?
Jag tror att man måste hitta den där personen som man fortfarande vill leva med fast
pirret är borta. Jag tror att kärleken förändras med tiden, i början är den pirrig, sen blir
den kanske rutinmässig för att sen utvecklas till vänskap. Jag vet faktiskt inte. Alla vill
ju känna det här pirret, oavsett om man varit tillsammans i 1 månad eller 10 år men det
tror jag inte går, det funkar bara inte så. Jag skulle vilja veta hemligheten hos äldre människor
som kanske varit gifta i 60 år. Hur har dom lyckats?
Vilka saker är viktiga i ett förhållande om man vill vara tillsammans länge men pirret är
borta? Det finns liksom ingen spänning kvar, man känner varann utan och innan, man har
barn tillsammans, livet ser likadant ut som det gjort den senaste tiden. Klart att kärleken blir
lidande.
Jag tror man måste sakna varann emellanåt, man behöver inte sitta fastklistrad vid varann,
man ska få göra saker utan sin partner, man ska lita på varann, man ska respektera varann,
man ska inte ta varann för givet osv osv. Allt det här vet man ju redan. Men inte hjälper det
om båda inte anstränger sig. Jag vet precis hur jag vill att min pojkvän ska vara. Först och
främst vill jag att vi ska kunna prata med varann, det har jag lärt mig under dom här åren att
det är nog det absolut viktigaste. Man ska ha kul tillsammans och skratta mycket ihop. Man
ska lita villkorslöst på varann (något jag behöver träna extremt mycket på). Man behöver göra
saker både ihop men även enskilt, man måste få tillfällen att sakna varann. Man ska respektera
varann och kunna diskutera saker utan att börja bråka. Och han måste älska barn och ha ett
enormt tålamod. Det finns massa egenskaper jag vill att en partner ska ha men det kommer
alltid finnas fel och brister på alla oavsett, det gäller bara att hitta nån vars bra egenskaper
tar över dom dåliga.
Jag vill vara nykär och pirrig, det finns ingen härligare känsla men om jag bara vill ha den
känslan så får jag byta kille typ en gång om året, jag vill ha mer än bara pirr. Jag vill ha en
man som älskar mig och Thea och har för avsikt att vilja leva med oss. Som är beredd att
kämpa. Som vet innebörden av ordet "vi", att man faktiskt är två i ett förhållande.
Oj, nu blev det här en mindre novall men jag började bara fundera över det här me kärlek
och känslor och förhållanden.
Kommentarer
Anonym
Kan du inte höra med din mamma hur man gör ( eller moster) dvs vänd dig till den äldre generationen, dom vet hur man gör för att behålla kärleken genom många år
Svar:
Rebecca
Trackback