Mardröm
Två dagar har gått nu och all livsglädje är borta. Jag önskar att det här bara va en
hemsk mardröm. Jag vill vakna upp en morgon och så ska allt va som förut. Men
det kommer det aldrig bli. Och det gör så fruktansvärt ont! Smärtan är värst, den
kommer jag inte ifrån hur mycket jag än kämpar. Och alla tankar såklart, på förr,
på framtiden. Jag är så knäckt, så förstörd och splittrad. Men när jag väl har tagit
mig igenom det här så kommer jag förhoppningsvis va en starkare person. Men
nu .... nu kämpar jag för att ens kunna andas.
Även om mitt liv är i spillror så går faktiskt livet runt omkring mig vidare. Idag började
Thea på dagis igen efter ett långt sommarlov och de va ett kärt återseende. Hon sprang
fram till sina fröknar på en gång och kramade dom och sen såg hon sin bästis som
hade frågat efter Thea och då stod dom och kramades innan dom sprang iväg och
lekte :)
Och jag har haft hela dagen alldeles själv, innan det här hände skulle jag tyckt att det
va skönt me lite ensamhet men nu har jag bara ännu mer tid till att tänka och må skit.
Men jag är glad om Thea slipper se hälften, hon ska inte behöva se mig gråta varje
dag, hon ska inte behöva trösta mig. Jag hatar mig själv för att jag är så svag nu, nu
när jag behöver vara som starkast för Theas skull. Men mellan gråtattackerna så har
jag lyckats storstäda och tvätta :) Det känns skönt att ha en ren lägenhet igen! Och
snart kommer Patrik hem och sen ska vi hämta Thea innan vi går ner till centrum och
köper sallad.
Och ni som läser får stå ut me dom eventuella frågetecken ni har och att mina inlägg
kommer va deppiga en tid framöver. Och när jag är redo så kommer jag berätta va det
här handlar om.
Kommentarer
Anonym
Har du ingen du kan prata med, det brukar bli bättre om man kan sätta ord på sin ångest /sorg.
Jag tror att det inte behöver vara en psykolog utan en vanlig människa som du har förtroende för räcker långt.
Svar:
Rebecca
lotta
Anonym har rätt.. du behöver nån som du kan anförtro dej åt nu. Känns liksom lite lättare då.. jag vet , det vet du kramar min vän
Anonym
Att tiden läker alla sår stämmer inte alltid,
varför inte ringa/besöka någon du litar på
Lycka till imorgon med din intervju !
Svar:
Rebecca
Trackback