Theas mamma

Det här me känslor är skumt, killar som man inte ser nån framtid me blir man helt galna i

men killar som man faktiskt ser en framtid me så är känslorna inte alls lika berusande och

påtagliga. M som va min första efter Patrik påverkade såklart mig och jag blev helt betuttad.

Men klart att jag blev det, han va den första som gav mig uppmärksamhet på flera år och jag

sög i mig minsta lilla grej. Och jag misstog min besatthet för kärlek. Jag va inte kär. Och mr

grey, ja va ska man säga om honom. Ett hett men farligt begär, kort och gott, Med honom va

jag så otroligt naiv, jag intalade mig själv att han va bra osv men jag insåg att han bara skulle

innebära problem. Jag va inte kär i honom heller men han väckte nånting i mig som jag aldrig

någonsin har upplevt tidigare.

 

Och nu har jag A. Ja, jag inser hur sjukt och desperat allt låter. Men jag antar att jag ville ta igen

massa tid som jag har varit upptagen i förhållanden. Jag har aldrig legat runt, jag har aldrig raggat

på krogen, jag har liksom aldrig fått göra sånt som typ alla tonåringar gör nu för tiden. Och ja, jag

ville ha bekräftelse, jag ville vara åtrådd. Och det blev jag. Jag ångrar inte det jag gjorde, man

lever bara en gång och jag hade roligt.

 

Och det här me A är allt annat än en fling, ett engångsligg. Jag gillar honom så innerligt men jag

är varken betuttad eller känner mig stormförälskad än. Jag blir så glad när han hör av sig, jag

tänker på honom konstant och jag längtar efter honom när vi inte är tillsammans men fjärilarna

i magen är inte så påtagliga. Dom ligger lite på lur känns det som. A får mig att må bra, han får den

konstanta klumpen i magen att försvinna. Han vet exakt allt om min situation men är ändå villig att

ge oss en chans och det betyder så otroligt mycket. Det vi har påbörjat är äkta, det är på riktigt. Och

jag är livrädd. Rädd för att allt ska bli som me Patrik. Men det kommer inte hända, tänker inte göra

samma misstag en gång till. Jag vill bygga upp ett eget liv, ordna upp allt och få en stadig inkomst

innan jag ens tänker på att bli sambo igen. Vet att många av er tycker och vill att jag ska flytta till

honom så att Patrik blir av me mig nångång men då kommer ni bli besvikna. Varför är det så kul

att trycka ner mig och skriva saker som "hoppas patrik kastar ut dig", "du gör ingenting för att komma

därifrån" osv osv. Seriöst? Hur orkar ni egentligen att sparka på nån som redan ligger?

 

Ville mest skriva av mig lite om mina känslor osv. Nu är det dags för kvällsciggen och sen blir

det sängen :) God natt på er :)