Theas mamma

Igår kväll va längtan efter min prinsessa plågsam! Grät hela kvällen, låste in mig i badrummet, ville egentligen bara skrika tills luften tog slut. Jag saknar min dotter så mycket att hjärtat sprängs. Varenda dag utan henne missar jag en del av hennes barndom som jag aldrig kommer få tillbaka. Jag orkar inte vara ifrån henne mer, jag måste få tillbaka min dotter, varannan helg är långt ifrån tillräckligt. Jag har fått nog! Jag är deppig och sur för jämnan men det är bara för att jag saknar min dotter.  Hon är allt jag behöver, allt jag bryr mig om, allt jag älskar, hon är mitt liv, det värdefullaste jag har. Hon gör mig till världens gladaste,  stoltaste och lyckligaste mamma. Med henne hos mig så mår jag som bäst, det är bara då jag är hel, den konstanta smärtan i hjärtat försvinner. Hur ska jag förklara så nån utan barn förstår det? Hur förklarar man att för varje dag man är ifrån sitt barn så tappar man en bit av sitt hjärta?