Theas mamma

Kommer det funka me olika åsikter?

Idag är jag så glad, Thea är hos mig och A igen :D jag hämtade henne vid 2-tiden och så gick vi till lekparken och lekte ett tag :) när vi kom in fick jag nån frossa så jag låg halvt utslagen i soffan medan Thea låg bredvid mig eller satt och spelade på mobilen.  Vid halv 6 kom älsklingen hem och Thea hjälpte mig me maten då :) jag tyckte att Thea skötte sig jätte bra och jag va så stolt över henne :D det tyckte inte A. Suck. Vi har så olika åsikter om mycket och jag vill gärna tro att det bara är bra och sådär men nånstans finns ändå ett litet frö av tvivel :/ Thea gick omkring i soffan och stod och gungade lite, hon hoppade inte eller klättrade så jag lät det va, tycker ändå att det är acceptabelt.  A blev irriterad på mig för att jag inte sa till henne, han tyckte inte att det va acceptabelt och jag skulle lära henne rätt och fel osv osv.  Han verkar ha nån jävla drömbild om hur barn är, han vill att barn i Theas ålder ska vara som vuxna och det gör mig så irriterad.  

Jag tog väldigt illa upp och började gråta då. Vad säger ni? Hur tänker ni och era respektive kring uppfostran?  Har ni liknande tankar eller skiljer det sig åt? 

 

 

Thea va jätte trött så hon fick ta en snabb dusch och borsta tänderna och kl 8 låg hon och sov :) jag och älsklingen ligger och kollar på tv, blir snart sängen för min del också känner jag :) ska upp tidigt imorgon.  Maria kommer och hämtar Thea vid 10 för jag har skola mellan 11-12 och sen ska jag till visättra och hämta Thea för ett återbesök hos läkaren.  

 

God natt

Hur gammal är Thea? 3år?
Då kan jag tycka att barn ska veta att man sitter i soffan, inte står/hoppar/går runt i den. Det gjorde jag klart för Eleah i tidig ålder.
Även om du tycker att det oke,, sså tycker jag att du ska respektera det andreas säger och lära Thea. Det är väl inget fel i det?
Eller tycker du att det är okej om hon skulle göra så om ni var på besök hos någon? Skulle du skylla på att hon vet inte bättre, hon är ett barn?

Har man olika åsikter om uppfostran så måste man kompromissa ihop något som bägge kan vara nöjda med, annars blir det ju lätt att den ena kan känna sig överkörd och det är ingen vidare känsla. Speciellt känsligt kan det ju bli när den ena inte varit med från början :/

Självklart skiljer sig åsikter åt. Men då kanske ni ska sätta er ner och prata om hur du vill uppfostra Thea och vad han får säga till om/lägga sig i.
För han måste ju också få säga ifrån gällande Thea.med tanke på att ni bor ihop..

Om du tycker det själv om inkonsekventen så är det inte för sent att göra om & göra rätt, eftersom du redan vet om att du varit slapp så vet du egentligen exakt vad du inte ska göra :)

Tror kanske att man får bli den där pedagogen även hemma ibland :) skulle ett barn stå i soffan där ja då har man en hel barngrupp som står där nästa dag...så då lär vi dom att sitta i soffan är bättre...förstod du hur jag menade hehe? :)
Dra en parallell "men tänk om mamma och Andreas skulle stå i soffan? Hur skulle det bli tror du? Vad tror du skulle kunna hända med soffan då?" Med glimten i ögat förstås!
Jag tror mer på att fråga, visa hur man gör och tala om vad man får göra istället för alla dessa INTE göra så och inte göra si.
Ett nej tex måste få komma med en efterföljande förklaring (sen är det toksvårt ibland I know).
Näsch kör på du, som sagt inte för sent att göra om och göra rätt :)

Välj dina/era strider! Precis som du säger så är barn bara barn och det måste dom också få vara. En väldigt känd astronomifysiker sa att barn är experter på att utforska, lära sig och förstå (precis som man arbetar inom t.ex. fysik) och dom som stoppar deras lärande är vi; föräldrarna. Ger du en 1 åring ett löv och hen gör sönder lövet i 1000 små bitar är det just för att utforska och se "vad händer?" Och det måste man låta dom göra. Jag försöker att inte vara där och peka med pekpinnen över varenda liten grej, jag får släppa lite på mina principer och acceptera att dom leker,har sönder osv i sitt lärande. Sen får man bestämma vissa saker som absolut alltid är förbjudet och sen kan man ha 5 grejer för dagen som man bestämmer att "det här ska jag hålla på". Jag upplever iallafall att det funkar för mig och mina barn, det blir inte så mycket konflikter och när det blir så orkar jag stå pall. ;) Så det är inget konkret tips,men det är något jag försöker tänka på och det funkar bra. Kanske kan det funka för er också :)

Ja men precis så resonerar jag också! Du ska ju aldrig behöva ha dåligt samvete och känna att du måste skälla på Thea trots att det känns helt fel. Ni får sätta er ner och prata du och A och så får du försöka förklara hur du tänker och känner (kanske skriva ner allt på ett brev?) Be honom lista 5 grejer han tycker är absolut oacceptabelt så kan ni försöka möta varandra halvvägs :) hoppas det går bra för er och att det känns bra för dig!!