Theas mamma

Det känns som om hjärtat ska sprängas vilken sekund som helst,

det gör så förbannat ont att älska honom. Det gör så ont att älska

honom och veta att känslorna inte är besvarade. Det gör så ont att

motstå impulsen att kyssa honom, att kalla honom för älsklingen, att

säga "jag älskar dig". Det gör så ont att vakna bredvid honom varje

morgon och veta att han inte är min längre. Hans beröring, hans kramar,

hans smekningar på min kind bränns som eld samtidigt som jag inte kan

få nog. 

 

Samtidigt är jag så arg, så otroligt arg. Inte på honom, inte alls. Jag blir

arg på mig själv. För att jag är så patetisk och svag som gråter över honom,

som ligger och har så ont i hjärtat pga honom, jag hatar mig själv för att han

får den äran att se mig lida. Och det värsta är att jag vet hur jobbigt det är för

honom att se mig gråta, hur ont det gör att veta att det är han som är orsaken

till tårarna. Han vill inte se mig såhär. Jag vill bara sluta älska honom, jag

önskar att jag kunde hata honom, det hade varit så mycket lättare. 

 

Endel dagar är bra, då känns hjärtat nästan helt och jag kan andas igen, men

oftast gör det bara så ont. Jag vet inte hur jag ska stå ut i 2 månader. Det är

hemskt, jag har aldrig någonsin känt såhär för nån. Jag vill ha honom, även om

han är helt fel för mig så vill jag ha honom, jag är beroende av honom. Jag är

så livrädd för att jag aldrig kommer träffa nån som A igen, och problemet är att

jag inte vill ha nån som A igen. Förstår ni hur förvirrad jag är? Vilka idiotiska

och korkade tankar som far runt i mitt i huvud? Jag vill ha honom av hela mitt

hjärta och jag är livrädd för att jag aldrig ska hitta nån som honom igen samtidigt

som jag verkligen inte vill ha nån som honom, att det finns nån mycket bättre, att

han är motbjudande i många avseenden. 

 

Kunde inte han hata mig istället? Det hade också gjort det lättare att komma

över honom. Nu går jag och hoppas nånstans innerst inne att han fortfarande

älskar mig, men det gör han inte. Han älskar inte mig, det gör ont men ju förr

jag accepterar det desto lättare kommer det bli för mig.